Världens bästa och gladaste Junie

 
 
 
No words needed.

Varit hos BVC idag 🌸

 
 Det var dags för vaccinsprutor idag för Junie.
Usch så ont det gör, hon blir alldeles förstörd, men det är ju för något bra i slutändan. Tur det inte är någon mer spruta förrän hon är ett år nästa gång 💕
5 mån och 1 vecka - 9,3kg och 75cm lång 😮 Alltså hon växer i raketfart!
Skaloverallen jag köpte i strl 74 är redan för liten och det är inte ens vår än 😏
Vi får leta något nytt helt enkelt.
 
Vi ska träna lite på magen nu och försöka oss på att äta lite mer mat säger sköterskan. Men det var ingen brådska med maten innan 6 mån. Vi äter ju lite gröt varje dag, det är en bra början.
 
Äntligen är Noomi hemma från övernattningen hos morfar också säger Junie.

Den kom.. men är strax över igen 🎉

 
Nu är det helg! 🎉
 
Noomi började ju med att tappa hennes första tand i torsdags kväll. Med skräckblandad förtjusning! Hon kom ut från badrummet och grät förskräckt för att hon blödde, men var glad och överraskad över att tanden var ute 😂
Till slut gick det över och hon gick och la sig spänd utav förväntan inför tandfens besök. ✨
 
Det var lätt att få upp henne på fredag morgon kan jag lova 😉
Tandfen hade lämnat hela 50kr till Noomi och överlycklig var ju hon! Tur för mamman att hon ens hade lösa pengar i plånboken, för det är inte alls ofta.
Lika bra att ta ut pengar snarast, för hon har en till tand lös. Vilken dag som helst så har nog den ploppat ut också.
 
Sedan var det ridning för Noomi, som vanligt på fredagar.
Men denna gång var pappa och Junie med och tittade på också. Vår sista tur med Lykkur för denna gång, nästa vecka är det hästbyte igen 🐴
 
Idag så har alla barnen haft fullt upp. Bara bebis Junie som varit hemma med oss.
Vince och Levis har varit hela dagen i Skönviksbacken med kompisar och åkt slalom. Eline har varit med mormor i Birsta och haft tjejmys.
Noomi har varit på gymnastikträning först, sedan hem och åt lunch innan hon for tillbaka på mer gymnastik med kusinerna.
 
Jag har roat mig med att rensa och städa i Noomis rum. Det var längesedan det var såhär städat kan jag säga.
Två Ica-kassar med pappersklipp och trasiga leksaker. Sedan en stor sopsäck med leksaker att skänka bort. Och även en Ica-kasse med leksaker att spara åt lillasyster.
 
Skönt att ha det gjort måste jag säga. Jag började redan för några dagar sedan, men med en liten bebis så blir man avbruten rätt ofta och dammsugaren kan man inte köra när hon sover. Ja, livet och barn kommer emellan. Men nu är det fint och Noomi blev så nöjd!
 
Imorgon ska Noomi åka skidtävling, sedan ska hon på teater och sova över hos morfar.
Annars har vi övriga inga planer förutom att pojkarna har innebandyträning och Eline har egentligen gymnastikträning. Men Eline sprang in i en byrå häromdagen och blev alldeles blå, svullen och hade ont i en utav tårna, hon fick inte ens på sig skorna igår när hon skulle gå till skolan. Så hon får vila från gympan i helgen så tån får läka först.
 
Till veckan ska Junie få sin andra dos vaccin på BVC. Det är jobbigt.
Ännu jobbigare är att vi var hos sjukgymnasten i torsdags med Junie. Hennes utveckling tar längre tid på sig än vad den bör göra. Så hos sjukgymnasten frågar de alltid "vad undrar ni?"... ja, ingenting svarar jag varje gång. Jag vet inte vad jag ska undra? Det är så hon är, tar det tid så tar det tid. Vi ser ju att det händer grejer hela tiden.
 
Som nu ikväll. Klockan är snart midnatt, jag har lagt mig i sängen för att sova.
Junie är klarvaken. Så hon ligger och leker och pratar med sig själv.
Hon har en speldosa ovanför sängen som vi brukar dra igång när hon ska sova. Då hör hon inte alla syskonen heller 😉 utan hon somnar till den klassiska musiken istället för deras elefant-fötter 😆
 
Men nu ser jag en liten hand sticka upp!
 
Hon grabbar tag i den där speldosan 😂
Så nu måste vi ta bort den, för den sitter inte alls fast hårt. Hon rycker ner den hur lätt som helst och jag vill ju inte att hon ska få den där i huvudet.
 
Men ja, vi sprang på vår läkare lagomt till vi var klar inne hos sjukgymnasten. (Vi har sprungit så mycket på sjukhuset nu så läkarna känner igen oss i korridoren och har journalen i huvudet. Vet inte om det är bra eller dåligt?)
Hon är iaf fast besluten om att ta reda på vad som är "fel", "udda", "en diagnos" eller om det nu är så att allt är som det ska?
Vi ska iaf få komma tillbaka och ta ytterligare prover, jag kan inte lägre räkna hur mycket de har stuckit i hennes armar, fötter, tår och händer längre.
En gen-analys ska göras. Jag hopps de stannar där.
Annars kommer vi få vara med om sövning och operation för att ta ut en muskelbit ur henne. Det vill jag INTE!
Jag har varit med och sövt Eline en gång och fy farao vad hemskt det är, jag klarar det inte.
 
Ja, det ordnar sig nog till slut för vår älskade lilla Nunie ❤️
 
Hoppas hon kan somna snart.. för det kan inte jag som hon surrar på 😂😍